Debattartiket i Arbetarbladet 090802 av Markus Holmberg och Leo Holtter Fädernas kyrka behövs inte längreHur ska Svenska kyrkan locka folk? Det grubblas det över, i kyrkoråd, bland kyrkans personal och andra medarbetare. Med ”locka” menas då i allmänhet att samla till gemensamma aktiviteter i kyrkliga lokaler. Kyrkan lyckas inte ”locka” folk på det sättet idag, som den måhända gjorde förr. Ibland drar man slutsatsen att intresset för det Svenska kyrkan står för – dvs tro, hopp och kärlek – därför skulle vara mindre nu, än förr. Det menar vi är fel. Skillnaden är att de flesta idag reflekterar över dessa frågor på andra sätt, i andra former och på andra platser än man gjorde förr. Prästens högmässopredikan på söndagen är inte längre den främsta inspirationskällan till etiska ställningstaganden eller till kunskap om tillvarons djupdimension. Istället är det i skönlitteraturen, på bloggarna, vid samtalen i fikarum och framför TV:n som vi reflekterar och reagerar.
Jämfört med för bara ett par tiotal år sedan är ungdomar idag mycket mer rörliga. De har större möjligheter att utöva olika intressen, och fördelar sin tid på annat sätt – tag bara Internet, som gjort det möjligt att göra saker tillsammans trots att man befinner sig på olika håll! Kyrkan måste förstå detta, och inte fortsätta att bli besviken över att de gamla arbetssätten inte ”lockar”. De flesta ungdomar är smarta och reflekterande, de vågar fråga och lyssnar gärna, men är självklart kritiska. Svenska kyrkan måste bli mer aktiv på nätet, i diskussioner och bloggar. Erbjuda vuxenkontakter i skolor och andra miljöer där ungdomar vistas. Skicka kyrkans personal och volontärer till fritidsgårdar och fotbollsplaner. Delta i samhällsdebatten, säga ifrån när människovärdet kränks och kritisera kommersialism och normlöshet. Målsättningen ska inte vara att ”locka” folk till kyrkorum och församlingshem – den viktiga uppgiften är att sprida tro, hopp och kärlek, att ge stöd och vägledning där människor formar sina liv och värderingar. Mission, själavård och diakoni, kallas det på kyrkligt språk. Givetvis ska Svenska kyrkan använda de mest funktionella metoderna för sin viktiga uppgift. På många håll läggs av gammal vana orimligt stora resurser på traditionell kyrklig verksamhet, som bara når ett fåtal, medan man saknar förmåga, och i värsta fall vilja, att hitta nya arbetsformer. Svenska kyrkan måste bli bättre på att våga bryta med förlegade tankesätt och uttrycksformer. Därmed inte sagt att Svenska kyrkan ska lägga ner allt det traditionella. Högtidlighet och stillhet är värdefullt. Gudstjänsten har en viktig funktion, t ex vid livets stora händelser. Men vi tror inte det finns någon som helst risk att det någonsin kommer att uppstå brist på högtidlighet och stillhet i Svenska kyrkan, det finns så mycket av det. Sådant uppskattas också av de flesta – ibland! Kyrkorummen kan därför frimodigt användas för alla typer av uttrycksformer (musik, konst, dans osv). Kyrkan måste ta alla dem på större allvar som inte bara vill ha högtidlighet, högmässor och högstämd musik. Om man blir glad av dragspel ska man väl kunna få höra evangeliet - det glada budskapet - framföras till dragspelsackompanjemang? Men inte för att ”locka folk” och höja besökssiffrorna, utan för att kyrkan har något viktigt att förmedla. Den 20 september är det Kyrkoval. Då väljer alla som är medlemmar i Svenska kyrkan – dvs c:a 73% av landets befolkning - representanter till de lokala, regionala och nationella organ som ansvar för i vilken riktning Svenska kyrkan ska styras under de kommande fyra åren. ÖPPEN KYRKA (ÖKA) är ett alternativ i kyrkovalet för dig som vill ha en mer progressiv kyrka, en kyrka i tiden, som vågar se verkligheten och låta alla medlemmar ha inflytande. ”Fädernas kyrka” var kanske bra för fäderna (men sämre för mödrarna) - ÖKA arbetar för en kyrka för alla oss som lever nu, och våra barn och barnbarn.
Markus Holmberg (ÖKA) Leo Holtter (ÖKA)
kandidat till kyrkomötet kandidat till stiftsfullmäktige och kyrkomötet
Uppsala Bjuråker
|
